Our Last Goodbye

Det är skönt att den här helgen är över. Skönt att begravningen är över. Jag har gått och bävat så länge för den dagen så nu är det en lättnad att ha den bakom sig.

Farfars begravning var otroligt fin. Den var absolut inte så där dyster och mörk som det lätt kan bli, i stället var den ljus, varm och lättsam. Prästen lyckades till och med locka till skratt. Visst rann tårarna men då och då satt jag faktiskt med ett leende på läpparna och ett stort lugn i kroppen. Det kändes som att farfar var med oss den där dagen. Min kusin kunde inte följa med på begravningen då hon låg på BB och födde en son i samma stund. Tror nog att farfar hade ett finger med i spelet där, och skönt att dagen inte bara gick i sorgens tecken. Vi tog farväl av en släkting och fick välkomna en annan.

Minnesstunden efter var otroligt bra. Farfar var en rolig prick med en stor dos humor och det var precis vad vi bjöds på under fikat. Vänner och familj berättade om roliga minnen och vi skrattade så att tårarna rann. Hade farfar fått bestämma skulle det ha varit precis så. Jag är glad över att vi alla fick ett så fint avslut, det gjorde dagen lite lite lättare.