Ledbruten

Bröllopet igår var minst sagt lyckat. Vackert, tårdrypande i kyrkan, farligt god buffé, tårtor från himmelriket och mängder med alkoholhaltiga drycker.
Kvällen var fullspäckad med skojiga aktiviteter. Fyrverkerier, sketcher, saxofonsolon, trumpetande, sånger och otaliga vackra tal för att nämna några. Stämningen var på topp, och vi hade verkligen otroligt kul.

Nu till kvällens baksida. I den vackra klänningen kunde man visserligen inte misslyckas, men klumpig som jag är brände jag upp halva halsen på locktången. Min planerade håruppsättning gick i stöpet. Här krävdes panik lösningar för att försöka dölja det groteska röda märket som flammade upp. Svärmor skrattade och tyckte det såg ut som ett sugmärke. Pinsamt, ett brännmärke är en sak, men om folk tror att jag går runt med ett sugmärke på halsen är det katstrof. Således blev det till att ha håret utsläppt och försöka dölja det som döljas kan. Till råga på allt försvann de surt förvärvade korkskruvarna redan innan middagen. Suck.

Dagen efter hade väl kanske kunnat börja bättre den med. Visserligen känner jag mig inte särskilt bakis trots en kraftig blandning på drycker ( varför drack jag whiskey? ) och minimalt med sömn. Däremot kan jag knappt röra mig.
Min kära, underbara sambo lyckades med konststycket att armbåga mig i ögat i sömnen. Det är ju inte direkt så att man är förberedd på det klockan sju på morgonen. ( Visserligen är man väl kanske aldrig det? ) Hela kroppen studsade till av förskräckelse och jag lyckades sträcka en muskel i ryggen. Tog mig inte upp ur sängen, kunde inte vända mig och det gjorde fruktansvärt ont. N fick rulla över mig på sidan och sen när det var dags att stiga upp fick han halvt om halvt släpa upp mig.
Smärtan är hemsk och strålar ut i ena armen och upp i nacken. Kan inte lyfta mina barn och det gör ont hur jag än sitter eller ligger. Så nu behöver jag hjälp stup i kvarten för att sätta mig, resa mig eller lägga mig. Ögat är ingenting i jämförelse med det här. Känner mig gammal, ynklig och ledbruten.

Nu ska jag och min rygg, mitt öga och mitt brännmärke gå och tycka synd om oss själva ett tag.