En ny baby boom har startat. Mina vänner och min släkt kläcker nyfödingar till höger och vänster.
Man får sig en liten tankeställare. Har jag gjort mitt nu? Kommer jag aldrig mer få uppleva det där fantastiska när en ny liten människa kommer till jorden? Inte för att jag direkt vill ha ett till barn. Just nu är jag mer än nöjd med de två som jag redan har. Och att börja om igen lockar faktsikt inte det minsta. Graviditeter, amning, nattvak, vagnar och förlossning kan jag nog klara mig utan ett bra tag till. Det är just den där känslan när barnet precis har kommit ut och all smärta är borta, som är så otroligt beroende framkallande. Och tänk vilken gåva det är att få lära känna en alldeles ny liten människa.
Ibland kan jag känna att jag någon gång i framtiden skulle vilja ha en liten dotter. Men samtidigt är oddsen för att nästa barn skulle bli en tjej väldigt små. Och vill jag verkligen ha tre killar? Visserligen känns det lite mer speciellt att bara ha grabbar, mer ovanligt på något sätt. Och ska jag vara helt ärlig så trivs jag ganska bra med att vara ensam tjej. Det är lite lyxigt på nåt vis. Mina tre grabbar är ju helt fantastiska. De vackraste som finns. Och det är nåt visst med att kunna säga Me and mah boyz!
Ibland kan jag känna att jag någon gång i framtiden skulle vilja ha en liten dotter. Men samtidigt är oddsen för att nästa barn skulle bli en tjej väldigt små. Och vill jag verkligen ha tre killar? Visserligen känns det lite mer speciellt att bara ha grabbar, mer ovanligt på något sätt. Och ska jag vara helt ärlig så trivs jag ganska bra med att vara ensam tjej. Det är lite lyxigt på nåt vis. Mina tre grabbar är ju helt fantastiska. De vackraste som finns. Och det är nåt visst med att kunna säga Me and mah boyz!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar