Ny Livsfilosofi

I hela mitt liv har jag blivit uppfostrad och fått lära mig att man ska behandla andra som man själv vill bli behandlad. Självklart har detta etsat sig fast, och jag har alltid haft detta i bakhuvudet i allt jag har gjort.
Jag har vänt ut och in på mig själv för att alltid finnas där för vänner/familj, alltid lyssna, alltid bry mig, alltid ställa upp. Alltid ha ett vänligt ord till övers, alltid höra av mig till de jag bryr mig om ( trots att få hör av sig tillbaka ). Alltid bemöta folk med ett leende trots att de kommer med elaka kommentarer. Nästan alltid skicka vänliga meddelanden till folk som skickar spydiga till mig. Letar krampaktigt luckor i mitt fullspäckade schema för att ha tid med de som jag bryr mig om. Försöker febrilt få människor att se det positiva här i livet, hjälper, stöttar och tröstar alltid mina vänner när de behöver mig.
Fina egenskaper skulle kanske någon säga. Tyvärr har de inte lett mig nånstans. Jag har sällan fått något tillbaka. Sällan hör folk av sig till mig, sällan finns de där för mig, sällan bemöter de mig som jag bemöter de. Detta har jag funderat över och ältat i månader. Nu har jag till sist kommit fram till en slutsats. Jag kommer att lämna min gamla livsfilosofi, bara för att ersätta den med en helt ny. Numera kommer jag i stället att behandla folk som de bahandlar mig. Och om någon blir arg, ledsen eller besviken så har jag ju redan den perfekta ursäkten " Jag gör ingenting som du inte gör eller redan har gjort emot mig "

Med andra ord är min nya filosofi What goes around - comes around.