Ibland kommer vi till ett vägskäl här i livet.
Plötsligt ändras allt, mattan rycks undan under våra fötter. Korthuset vi kämpat i år för att bygga upp, rasar ihop.
Stora händelser förändrar oss alltid.
Vi får barn, någon dör, skilsmässa, giftermål, nytt jobb, nytt hem eller en olycka gör att livet och vi ändrar oss. Ibland blir det aldrig mer sig likt.
Förändringar är inte något negativt, förändringar är nödvändiga. Nödvändiga för att vi ska växa som människor, nödvändiga för att vi ska överleva och utvecklas. Ändå kan de kännas så otroligt skrämmande.
Nu står jag åter igen vid ett vägskäl.
Inte på grund av en olycka eller en skilsmässa.
Inte direkt på grund av en stor händelse. Utan för att jag för första gången har påbörjat en lång, lång resa.
En resa i mitt inre.
En resa mot självinsikt.
En resa som förhoppningsvis kommer ge mig svar.
En resa tillbaka i tiden och en resa framåt i tiden.
Den här gången välkomnar jag förändringen, jag tänker självmant ta klivet ut i det okända.
Tänk vilken upplevelse att få lära mig något nytt om mig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar