Det finns grannar, och så finns det grannar. Innan vi flyttade hit hade vi aldrig direkt några problem med de som bodde runt i kring oss.
Sen vi flyttade hit har vi dock fått universums tjurigaste tant ovanpå oss. Hon hittar alltid något att klaga på eller gnälla över. Hon är helt enkelt inte rätt person att bo i lägenhet.
Jag och N är inga omöjliga grannar. Vi spelar ingen hög musik, vi festar inte in på småtimmarna, vi kastar inte grejer i väggarna, vi väsnas inte och vi borrar inte i tid och otid. Tvärtom, vi visar stor hänsyn till de som bor i samma hus. Ändå är tanten inte nöjd. Hon gillar helt enkelt inte barnfamiljer, så vi och ett par till råkar ofta ut för hennes aggressioner. Förra sommaren fick jag en utskällning för att jag rökte på balkongen. Om vi är för högljudda på förmiddagen så bankar hon i elementen eller slår i golvet. Mycket har vi stått ut med, men nu är f-n i mig måttet rågat. Detta brev låg på hallgolvet igår förmiddag:
" STÖRANDE GRANNAR
Låt oss boende i .... slippa höra så höga barnskrik och röster olika tider på dygnet!
Det är LÄGENHET ni bor i!
Tag hänsyn till detta!!
Det är mycket lyhört!!
Låt oss slippa gå till HSB och klaga.
Hoppas det räcker med denna lilla tillsägelse!
Från grannar
Trösta barnen det kanske hjälper! "
Allvarligt?? Tror hon att vi misshandlar barnen? Om hon hade bemödat sig om att komma ner och fråga hade hon fått veta att killarna varit sjuka en vecka och därför vaknat på nätterna. Nu är det f-n i mig krig. Sent ska kärringen glömma detta!!
1 kommentar:
UUUUHHHH! Grannar är bland det värsta jag vet. Har också fått mer än väl min beskärda del.
Kan inte annat än säga: KRIGA PÅ! Låt kärringen få vad hon tål!
(Annars är jag ganska snäll)
Skicka en kommentar