Some Strange Days

Den här helgen har varit rätt så konstig tycker jag. Både fantastiskt bra och mindre bra på samma gång. Förkylningen har varit envis och jag har hostat och snorat mig igenom helgen. Det är trist att inte vara helt på topp när man har sett fram emot att få umgås med syskonen så länge. Men humöret har det inte varit något fel på. Som en jätterolig Påskpresent dök Mamsen upp på Påskaftonkvällen och överraskade (dock var bakgrunden till att hon åkte inte lika rolig). Men vi njöt av god mat, något glas vin och sällskapsspel inpå småtimmarna. En lugn, rolig och mysig lördag alltså.

Igår var det dock slut på lugnet och dags för vårat omtalade syskonpartaj i stället. Efter några glas vin och hysteriskt roliga lekar var vi alla i gasen och begav oss ut i krognatten. Hoffmaestro infriade alla förväntningar och vi dansade oss svettiga. Inte bara vi, resten av befolkningen i den här stan gjorde det samma. Lite trångt på dansgolvet alltså. Tur för mig att jag har snabbtänkta syskon när jag blev nerdragen på golvet mitt i allt tumult. Hade de inte fångat upp mig direkt hade jag nog blivit nertrampad. Hur som helst en riktigt trevlig kväll. Baksidan är väl att jag hör uruselt på höger öra idag och det tjuter rätt bra i det kan jag meddela. Hoppas verkligen att det är något övergående.

För tillfället sitter jag på jobbet igen och får se fram emot att fira de sista timmarna av påsken i min ensamhet. Lillasyster åker tillbaka till Åland igen och vardagen kommer rusande. Mamma skulle också ha åkt hemåt idag men fick spendera dagen på akuten där det visade sig att hon har åkt på blödande magsår, så hon blir kvar hos mig i ett par dagar. Mysigt att få tillbringa lite mer tid med henne men önskar att omständigheterna varit trevligare.

Nu ska jag återgå till min ensamhet. Hoppas er måndagkväll är betydligt trevligare än min.