Case Closed

Trött, är nog det ord som bäst beskriver gårdagen. Trött på läkare, trött på sjukhus, trött på blodprover, trött på att svara på samma frågor om och om igen, trött på nyfikna sjuksköterskor och ja trött i största allmänhet. Det krävdes bara hundra läkarbesök och lika många blodprover och röntgenundersökningar för att konstatera något jag redan så gott som visste. Min gamla sjukdom har gjort entré igen. Surprise. Eller inte.
Nu ska jag absolut inte förringa läkarna uppe på HS, tvärtom, de var otroligt duktiga och noggranna och det tog inte lång tid för de att konstatera faktum. Jag åkte därifrån både lättad och frustrerad på samma gång. Lättad över att inte ha någon form av reumatism (vilket jag i och för sig aldrig trodde) och frustrerad över att lungsjukdomen visade sig vara kronisk. Nu får jag leva med det här, resten av mitt liv. Titt som tätt kommer den att dyka upp igen och jag får vara glad så länge den håller sig borta. Med de orden lägger vi det här till handlingarna, för nu orkar jag inte ens höra mig själv prata om det här längre. Case closed.