There Is Hope Again!

Jag har haft en fruktansvärt dålig helg när det kommer till mitt lilla hjärta. Sömnen har varit minimal och i lördags vaknade jag med ett hjärta som fullkomligt skenade i kroppen. Svetten den rann och ångesten var total. Det lugnade sig lite framåt kvällen sen bara för att börja om igen i söndags. Idag nådde det hela sin kulmen då hjärtat började rusa hysteriskt på jobbet och jag var tvungen att springa och kräkas. Tårarna rann och jag bestämde mig för att nu får det helt enkelt räcka. Det fick bli en tur till akuten.
Jag hade den otroliga turen (för ovanlighetens skull) att det fanns en hjärtspecialist på plats. Blodproverna visade att salterna i kroppen är rubbade och jag har hypokalemi (kaliumbrist). Vilket med största sannolikhet är det som har gjort att jag haft hjärtklappning från första början enligt läkarna. Och läser man här kan man även se att min sjukdom kan vara orsaken till bristen. Den sista pusselbiten?

Nu har jag fått kaliumtabletter utskrivna och lugnande så jag ska kunna få sova på nätterna. Om ett par dagar borde jag vara i bättre form än på länge när kaliumhalten i kroppen har stigit till det normala. Så ja mina vänner, det finns hopp om livet igen! Tänk om tre års hjärtklappning kan vara över om några dagar? Hur fantastiskt är inte det? Jag kanske mår fysiskt dåligt just nu, men inom mig skiner solen igen.