Enough Is Enough

Nu räcker det. Efter igår och idag känner jag att jag har fått nog.

Hjärtmedicinen hjälper inte ett dugg, mitt hjärta har fortfarande inte förstått att det är meningen att det ska slå i takt. Jag mår illa, kallsvettas, har ett tryck över bröstet, tappar andan med jämna mellanrum, är alldeles yr och spyan sitter i halsen. Den där lilla boven innanför revbenen gör volter, slår hårt, hoppar över slag och rusar sedan okontrollerat. Mycket sömn blir det inte och jag är därför tröttare än tröttast.

Alltså blev det ett nytt telefonsamtal till ditt mitt favoritställe (jag skjuter mig snart) medicinmottagningen. "Men vilken läkare har hand om dig egentligen?" utbrast sköterskan "jag har ju en hel radda här". Jo tack, det har blivit ett par stycken. Bad henne välja en, sa att det inte spelade någon roll, bara jag får en telefontid med nån. Av alla mina sjuttifyra läkare (ok jag överdriver lite) fanns det visst ingen jag kunde boka en tid med. "Du får prata med doktor Knutsson, han ringer dig imorgon" Oj? Doktor Knutsson? Han känner jag inte till, är han ny? Undrar hur många läkare som jobbar där nere egentligen. Tydligen ett par hundra eftersom man aldrig får träffa/prata med samma. Jaja, det är strunt samma. Jag ska inte dit och allt jag vill är att få ett svar på en enkel fråga. Hur jag ska sluta med digoxinet? Tvärt eller ska den fasas ut? Jag tänker nämligen inte äta den längre, den hjälper inte och jag gillar inte sånt jag läser om den på internet.

Enough is enough.