måndag 23 mars 2009
If I Only Could
Det var något jag ville säga dig. Jag tänkte på det idag och ville dela med mig, till dig som betyder så mycket för mig. Men i all den där ilskan och känslostormen så blev det aldrig sagt. Och sen blev det plötsligt inte så viktigt längre.
Vad jag skulle ge och göra för er, om bara tiden fanns, om jag bara kunde dela på mig, om bara det där livspusslet gick ihop. Jag skulle dela mitt hjärta i tusen bitar så att ni alla hade varsin, så att jag alltid fanns där hos er. För det är där jag vill vara, där ni är.
Men det var något, det var något viktigt jag ville säga dig. Du skulle ge mig tips och råd, vi skulle skratta och gråta och jag skulle veta hur jag skulle göra. Men det var något du ville säga mig. Och efter det fastnade mina ord i halsen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Du kan alltid dela med dig till mig.. Och hade du nåt du ville berätta igår skulle du ha gjort det. Klart jag var arg, och ledsen. Kände mig otroligt sårad. Och det du säger om ditt hjärta det är ju precis det jag gör, känner att jag ger av mig själv hela tiden, försöker finnas för er alla på ett eller annat sätt och vill inget hellre än att vara hos er hela tiden. Men får inget tillbaka.. Klart att det känns, att det gör så himla ont i mig. Hur ska jag nånsin kunna tro på att ni finns där för mig när jag verkligen behöver er sen? Tycker inte att jag ska behöva tjata och böna och be att ni ska komma hit. Trodde att ni skulle vilja det av er själva. Vilja se mitt hem, vilja se hur jag lever, vilja se människorna som är viktiga i mitt liv här.
Syster: Klart att vi finns där när du behöver oss! Det kommer vi alltid att göra.
Självklart ska du inte behöva tjata, och som jag sa igår, jag kan inte förändra de år som har varit hur gärna jag än vill. Vi får ta nya tag och se framåt i stället. Love you! KRAM!
Skicka en kommentar