Den här dagen har varit lite smått hysterisk känner jag, tidsmässigt alltså. Hög stressnivå på jobbet och efter en mycket trevlig lunchvisning på Volkswagen räckte tiden knappt till till alla måsten. Vid fem stämplade jag ut och hastade till dagis för att hämta liten, sen blev det bara hem och byta om för att sen småspringa ner på stan och möta upp söta Sabina & co för att äntligen få se "This is it". Trots att tårarna rann flera gånger under filmen (jag är riktigt blödig när det kommer till Michael) gick jag därifrån med en stor lyckokänsla i kroppen. Jag fullkomligt älskar hans spattiga moves, udda klädval, unika danssteg och hans minst sagt genialiska musikalitet. Det finns inte och kommer aldrig att finnas någon som Michael. Lyckliga jag som fick uppleva honom under min livstid. Den där unika talangen kommer vi kanske aldrig mer att få se. This is it.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar