Missing

Det här är en tung helg för mig. Min familj åkte till landet igår kväll och kommer inte hem förrän imorgon. Kvar är jag med tårarna och tomheten. Jag saknar mina barn så mycket att hjärtat brister. Jag är inte bra på att vara utan de.
Det har aldrig hänt förut att jag har varit själv en hel helg. Jag försöker ta tillvara på tiden och låta tankarna vandra fritt, men när man inte mår så bra är ensamheten ingen vän.

Igår kväll kom i alla fall Anna förbi och räddade mig från mig själv, vi låg i varsin ände av soffan med ett glas vin i handen och bara va. Sällskapet gjorde susen och ikväll kommer hon tillbaka för att äta middag med mig och Lena.

Just nu tar jag tillvara på lugnet, med en kopp kaffe i handen och musik i bakgrunden försöker jag sortera tankarna och alla känslor jag har inombords. Tårarna har slutat rinna, så kanske kommer de mer förnuftiga tankarna till ytan nu. Det är kanske en lång väg dit, men det kommer att bli bra. Det måste bli bra.