That 6-year old

Mina dagar är sådär roliga just nu. Börja jobba sju på morgonen är inte direkt idealiskt för en kvällsmänniska som mig. Visst, jag har inte kommit för sent än, men att springa till jobbet på morgonen med andan i halsen känns lite tröttsamt. Snooze-funktionen borde utrotas.
Efter aningen för lite sömn och en språngmarsch varje morgon brukar tröttheten slå mig som en slägga i huvudet strax efter lunch. Efter det är jag lagom produktiv kan jag säga. Och om tankeverksamheten inte redan är utrotad när jag kommer hem blir den definitivt det efter fem minuter med min 6-åring. Den där trotsen har en förmåga att eliminera allt mitt tålamod, och allt mitt förnuft också för den delen. Otur för A bara att jag är så sinnessjukt envis. Än så länge är jag trotsigare än han. Tröttsamt bara att behöva ta en diskussion om allt ifrån att äta mat till att man faktiskt måste tvätta håret, även om det är kort. Inte har man särskilt mycket att se fram emot heller, nästa år är det lillebrors tur att fylla 6. Jisses säger jag bara.